idag vaknade jag i min randiga flanell pyjamas som vanligt. jag åt knäckebröd men osaltat smör som vanligt sedan gick jag till jobbet jag har, det ända jag har. ingen hälsa på mej som vanligt, jag hälsade inte på dom som vanligt. min sista guldfisk dog här om dagen jag vet inte varför men jag mosade den med min gaffel innan jag slängde han. jag kände mig lika tom som vanligt. saknar den inte. jag har slutat mata katten och har inte hört något ifrån någon sedan två och ett halvt år... men det förvånar jag mig inte över. jag vill ändå inte träffa någon. människor är ändå så obehagliga, konstiga, smutsiga. lika bra att jag blev arg på mamma och drog av hennes hår den där dagen. jag sa ju flera gånger att hon skulle sluta sjunga ja må han leva! jag hatar den låten jag hatar att fylla år jag hatar mamma jag hatar pappa och framför allt min syster och hennes tre små lortiga illbattingar jag hatar människor och jag kommer inte orka stanna här längre. jag tänker döda katten och planera min död. i morgon ska jag börja skissa på min avskedstext om hur mycket jag hatar alla människor jag någonsin träffat! ja ALLA kommer jag ihåg! kanske ska jag anlita någon att "fixa" lite folk åt mig
Min dag hat varit lite läskig och sånt. Ibland tänker jag på hur mitt liv kommer bli i framtiden och om jag kommer få killen jag gillar! Jag önskar att att jag fick träffa Justin Bieber och vi skulle kunna gifta oss!
Min dag idag har varit bra! Jag har varit på en utflykt och varit i många affärer. Jag har ätit lunch på ett mysigt kafé. När jag kom hem så tog jag en tupplur och efter det så åt jag en god middag. Under dagen har jag för det mesta tänkt positiva tankar. I kväll så jag jag titta på en film och äta något gott.
Min dag idag har varit som andra dagar, det börjar sim vanligt med skäl, sen frågor och lite mera skäl, sedan så kommer prat med skäl, Bur som skulle städas, vänta på syster ska komma och hälsa på. Funderar på att cuta sig, även om man är emo eller inte,och även fundera på vem man är. Vad ska hända, kommer jag dö tidigt? Ska jag opereras eller inte? Vad är fel på mig? Vart är mina vänner när man behöver dom? Varför har jag så mycket otur? Kommer jag någonsin ta livet av mig? Hur framtiden kommer bli? Man bara väntar på att få drömma sig bort på kvällen för att bli lycklig eller gråta sig till sömns med massa minen som tumlar runt i huvet
Jag har haft en bra morgon. Jag har ätit frukost och läst tidningarna på nätet. Har diskat och tänker städa lite. Sedan ska jag ut lapa sol. På eftermiddag blir matlagning och efter det nöjen.
Min dag har varit väldigt bra. Jag har inte gjort speciellt mycket, men allt har varit till min belåtenhet. Jag började dagen med en skål fruktsallad som min mamma så snällt hade gjort. Sedan började jag kolla på tv-serier och har gjort det i princip hela dagen med avbrott för att äta. Framför mig har jag en natts sömn. Jag har tänkt mycket på tv-serien jag kollat på, karaktärerna osv. Men även på kärleken. Jag var ute och gick en timme, så då tänkte jag på om jag någonsin kommer bli riktigt kär. Men jag har mått väldigt bra, älskar verkligen att vara ledig och kunna lata sig hela dagarna.
Denna dag har inte varigt speciellt märkvärdig. Det jag gjort är som vanligt bara att läsa. Man känner sig nästan förutsägbar. Tankarna är likt så många andra gånger fast i sina bestämda banor. Likt så många andra tillfällen berörde dem framtiden och min ovilja att växa up. Fast det tycks vara omöjligt att dra ut på det mycket längre. Hindrar mig dock inte från att avsky att behöva mogna. Känns ständigt som om jag behöver tvivla på mina beslut och planer nu för tiden. Verkar finnas så mycket ont med att bli vuxen. Kommer aldrig kunna förstå dem som har bråttom med att bli vuxna. Mycket friare att vara barn. Dessutom har man alla möjligheter kvar. För att inte nämna drömmarna. Nästan ingen försöker säga till en femåringen att hennes framtidsplaner är omöjliga. Är det konstigt att jag känner mig instängd? Fångad? Förvirrad? Näst intill deprimerad? Önskar jag fortfarande kunde leva i minna fantasivärldar. Kan väll inte hjälpas antar jag. Dessutom måste jag träffa pappa idag. Vilket jag hatar. Fast det är knappast något nytt. Undrar om jag kommer bryta kontakten med honom när jag väll skaffat mig ett fast jobb. Men om jag ska doktorera kommer det väll ta tio år till tills det händer. Och i så fall kanske det inte ens kommer vara värt det. På något sätt kommer det väll alltid vara för bökigt. Kommer väll alltid finnas andra idioter man kommer behöva stå ut med. Förhoppningsvis finns det färre bland högre studier och forskare. Det kanske bara är jag som har för höga förväntningar som vanligt. Räcker allt pladder än tro? Jag vill ju att testet ska vara så korrekt som möjligt. Så svårt att säkra en framtid nu för tiden. Allt är så osäkert, oförutsägbart och obeständigt. Jobb, vänner, familj, bostad och allt anat som jag kan ha glömt.
Min dag har varit väldigt bra. Jag har inte gjort speciellt mycket, men allt har varit till min belåtenhet. Jag började dagen med en skål fruktsallad som min mamma så snällt hade gjort. Sedan började jag kolla på tv-serier och har gjort det i princip hela dagen med avbrott för att äta. Framför mig har jag en natts sömn. Jag har tänkt mycket på tv-serien jag kollat på, karaktärerna osv. Men även på kärleken. Jag var ute och gick en timme, så då tänkte jag på om jag någonsin kommer bli riktigt kär. Men jag har mått väldigt bra, älskar verkligen att vara ledig och kunna lata sig hela dagarna.