Idag har jag varit i skolan och haft det tråkigt sen åkte jag buss hem och skapade med min kompis milla sen har jag surfar lite. Jag har inte mått så bra den senaste tiden
Idag har jag vart på sommarskola för att jag har svårt med att koncentrera mig i vanliga skolan. Jag ligger efter med 3 kapitel i matteboken. Idag började jag att jobba med kapitel 2 som jag tidigare under året har fått F i. Jag har även vart lite stressad idag över gårdagens "dejt" som gick sådär. Är kär i en annan som faktiskt går på sommarskola han med! Jag har känt mig sjuk idag för jag är sjuk... men inte så speciellt deppig för en gångs skull. Jag är deprimerad men den här dagen har gått helt okej även om jag hatar mitt utseende, har sämst självkänsla, avskyr min vikt med mera.. Eh ja, det får väl funka ändå...
I dag har jag spelat brännboll och haft kul med mina kompisar vi har kört fotbollszäta. Jag har haft musik övning det var kul. Jag går hem själv i dag.
Min mor satt i sin stol och tittade ut på gården. Hon såg orolig ut, som om någon hade dött i byn av en luftburen smitta. Men jag visste bättre, jag brukade veta om någon sådamt hade hänt i byn eftersom folket inte höll tyst om något sånt. Jag kan bara föreställa mig vad min mor tänkte på och det var min far. Han hade varit borta ett tag nu för att göra ett jobb för Kita - en tyrannisk ledare över alla byarna. Många människor i byn hade stor respekt för Kita efter allt "hon" hade gjort för byn, men det är inte fallet. De respekterar henne på grund av hennes makt för att avrätta människor. 'Om folk bara kunde inse att det inte hjälper att vara rädd för Kita. Om vi bara hade tillåtelse att använda elden så skulle vi kunna få bort henne' tänkte jag och kollade ut över gården. Jag saknade min far men jag visste att han behövdes av folket. 'Far...var är d-' men jag kunde inte avsluta tanken innan jag hörde hovar i marken, jag vände mig om och såg att det var ingen mindre än min far, han var tillbaka! Han hoppade av hästen och jag sprang till honom, jag trodde aldrig att jag skulle vara såhär glad att se honom. Kita och pappa var inte som bästa vänner .. Även om det finns många i byn som är rädda för Kita, det finns många som vill se henne död. Min mormor trodde att Kita kommer att förstöra dem som vill bli av med henne, hon har hört många saker om ett rykte att vi skulle göra oss allierad till bergsbyn. Många människor har flyttat från vår by tack Kita och jag har tillbringat mycket tid med min familj, eftersom jag inte vet om de kommer att vara runt länge till. Många av mina så kallade vänner retar mig för att jag brydde mig om min familj, rätt idiotiskt, eller hur? De var också tolv år gamla och jag hade känt dom sen jag var ungefär nio år gammal och jag kan berätta att de är idioter. Min pappa sa alltid till mig att ignorera dem, men tyvärr var det alltför svårt ibland. Ett högt muller bröt ut och mamman tittade upp i himlen med en skrämd blick, då hon skyndade sig in och drog oss in i huset "Mor... v-vad händer?" var allt jag fick fram men när min mor var på väg att svara så det kom många skrik. Far tittade ut genom fönstret och det var Kita och hennes armé, hon var på väg att förstöra hela byn. Min far gav order till min moder för att gömma mig och sig själv. När min mor hade lämnat mig i källaren så bröt hon min fars order och gick upp för att kolla. 'Min nyfikenhet har jag tydligen fått från mor' tänkte jag och smög ut ur källaren föra att se hur det går för resten av folket. Den bilden jag fick när jag kom ut var fruktansvärd; många döda låg på marken med svåra brännskador, nästan alla hus var förstörda och naturen var helt nerbränd. Jag ville nästan slänga mig ner på marken och gråta vid åsynen av byn. En av Kitas soldater såg mig och skickade en stor stråle med eld mot mig men i sista sekund så räddades jag av något. När jag fick styrka att resa mig upp igen så såg jag vem det var som räddade mig "Mor!" skrek jag och sprang mot henne, tårar rann ner för mina kinder. Efter några minuter så reste jag mig upp och gömde mig "Zion!" vrålade en röst och min far kollade dit. Kitas armé började dra sig tillbaka och min far hoppade snabbt upp på sin svarta häst. Han kollade på mig "Jag ska gå och leta efter Kita, hon har gjort för mycket skada. Din mor får ta hand om dig" berättade han. Jag ville berätta om min mor, men jag kunde inte. Jag visste att min far skulle bli förkrossad om han fick reda på att hans fru hade blivit dödad i attacken.
Min dag har varit ok men lika tråkig som alla andra egentligen. Jag har åkt bil gillar att köra fort så det e kul. Imorgon ska jag nog shoppa om jag orkar det e det enda som e kul. Jag mår skit jämt plågad och deprimerad med några inslag av galenhet och rus. Sover förjämnan om jag får välja.
Jag har varit på klöverön jag har haft det väldigt kul!jag ska var med min bästavän alice helder.jag har mått fantastiskt!
Idag har jag ätit frukost, jag kände mig ganska trött och inte så redo för den kommande dagen. Men när jag väl kom till skolan så kändes det helt okej, jag anslöt mig till mina vänner och vi började prata och skratta. Men den här dagen är ingen toppen-dag. Jag känner bara att jag vill hem och sova. typ. Men det kan säkert bero på att det snart är skolavslutning och så. Senare idag så ska jag först äta lunch, blä: äcklig skolmat. Sedan ska klassen spela brännboll tror jag, men det är inte så kul eftersom det lätt blir bråk (jag brukar för det mesta inte vara med i bråken, men det är lätt att bråken får mig på dåligt humör). Sedan så ska jag och min mamma köpa kläder till skolavslutningen tror jag.