Min dag har varit bra och givande. Har gjort klart min uppsats och druckit te och kaffe, kul! hej hej
Min dag har varit lugn å bra . Jag har varit i skolan. Har tänkt på mina läxor och att jag ska hinna det klart. Har mått bra men har haft ont i ryggen
Min dag har varit lugn och bra. Jag har varit i skolan. Har några läxor att göra är lite stressad över det att få det gjort på ett bra sätt. Har tänkt på att det är skönt att allt i skolan börjar hamna på plats. Jag mår bra men har väldigt ont i ryggen.då jag har ett diskbråck. Är aktiv och har två hundar som är bra motion för just ryggen. Alla promenader.
Dagen har varit tung... har varit med nära anhörig på akuten. Inte kunnat jobba som jag skall och ständigt jämför jag mig själv med andra och mina egna misslyckanden blir oöverstigliga.. Ingen vidare dag med andra ord...
Jag vaknade halv sju och gjorde frukost och andra saker. Efter det gick jag till skolan som suger med min bästis Tyra. Vi skrattade och hade roligt tills vi kom fram till skolan, då var det inte lika kul längre. Men Idag var det en kort dag så det var lugnt. Vi hade SO i nästan två timmar. När skolan var slut gick jag och en kompis hem till mig och åt choklad som jag hade köpt dagen innan. Vi hade jättekul.
Oj min dag har varit helt omtumlad. Både bra o dåliga saker men mest dåliga saker har uppstått. Jag har varit på skolan o sen har jag inte gjort så mycket, typ lyssna på musik fast jag aldrig brukar göra det vilket är väldigt ovanligt eftersom alla mina kompisar gör det. Jag ska sova snart eftersom det är ganska sent och ja man måste ju sova. Jag har tänkt på allt möjligt eftersom jag tänker mycket, okej mycket och mycket tänkandet är min vardag så att säga. Jag har känt lite olika saker, mest varit ledsen, vilket stör mig eftersom jag låtsats vara glad hela tiden, ingen vet hur jag egentligen känner, jag är så hemlighetsfull att ingen av mina kompisar vet mina största hemligheter, inte ens mina bästa vän, jag kan lita på vissa men om jag skulle berätta att jag kanske gillar en viss person skulle det inte bli bra, jag skulle ångra det eftersom att jag knappt vågar, eller jag vågar inte ens skriva ner namnet någonstans för att de känns som ett är som aldrig går bort och som kommer att upptäckas så småningom, så den hemligheten behåller jag gärna. Men jag är inte den som har varit ihop med typ alla för att jag har typ aldrig varit ihop med någon, de känns som om det beror på min längd eftersom jag är längre än alla killar i min klass trots vi går i sjuan så känns de inte som om dom skulle kunna gilla en stor (inte tjock) men klumpig person som jag. Därför kanske jag har börjat intressera mig för äldre killar eftersom han jag är lite intresserad av går i en klass över mig, men de är väl inget fel. Men han är helt min typ känns de som men dock tror jag att han aldrig skulle börja gilla mig, ja jag har dåligt självförtroende men ändå jag anses inte som en så vacker person av så många andra förutom på typ Facebook där några killar har börjat skriva att jag är vacker, jag säger förståss tack för att va artig eftersom jag inte vill va otacksam men inte mer än det eftersom det är en annan jag är intresserad av. Eller egentligen vet jag inte de är svårt. När jag inte är inte närheten av honom tänktes jag förståss på honom men jag är osäker fast när vi nästan möts eller får ögonkontakt hoppar mitt hjärta över några slag. De känns som om han har lagt märke till mig men ändå känner inte på samma sätts om jag. Alltså ibland kan han snegla lite mot mitt håll men snabbt vända blicken på samma sätt som jag gör men jag vet inte riktigt. Dessutom är en annan tjej i min klass kär i honom för att "han är snygg", jag tycker han ser bra ut men liksom de var när våra ögon möttes för första gången som jag kände något speciellt och kunde inte sluta tänka på honom, jag föll inte för hans utsida utan mer för att de kanske var kärlek vid första ögonkastet. Förlvrigt har de väl varit så dåligt att jag bara vill skrika och gråta men jag är ju den som ska glädjja andra och hålla humöret uppe, är så less på det. Liksom varje dag, då menar jag varje dag , så försöker jag bli en bättre person men alltid ska de bli nå fel, alltid ska jag göra något fel och de gör mig förbannat ledsen eftersom de enda som nästan kan göra mig svag är de som gör mig stark också. Jag borde säga de oftare men jag är faktiskt väldigt stark, även fast mitt liv är jätte svårt så kämpar jag vidare fast jag vid det här laget hade kunnat ha allvarliga depprisions problem. Men i alla fall så blev två av mina kompisar typ sura på mig för att "jag dissar dom", wow dom är verkligen thighta så när jag är med dom blir jag utanför och inser att jag mår bättre med andra och då är de jag som dissar dom, vad har jag gjort, jag menar bara väl, jag vill inte bråka. Vi blev ju vänner sen men skulden finns kvar som ärren efter man har skärt sig (har inte gjort det) men de hår aldrig bort för mig. Jag kan bara helt random sitta och tänka på alla misstag jag hat gjort och de är en lång lista. Varför finns de en så kort lista på vad jag har gjort för bra saker? Jo för att de är ingen som lägger märke till att jag håller humöret uppe för andras skull, jag skulle kunna ligga o gråta nu för att folk säger håll käften åt mig när jag själv är på dåligt humör och försöker lätta upp deras stämning men de är inte sånt jag gör, jag har lyckats bygga en mur för ögonen, men minnena finns blott kvar dock. Det jag menar är vad för jag för uppskattning ens när de enda jag bryr mig om är andra, när jag vill samla in pengar för dom som behöver det men mina vänner klagar på att jag är egoistisk som tvingar dom, när jag tar allas tallrikar efter lunchen och lämnar dom får jag inte ens ett tack, när får jag ens tid att vara ledsen, aldrig, för ingen anser att jag den glada tjejen som alltid skrattar ska vara ledsen, att skratta för mig är bara en bedövning! Mycket skrivet men med handen på hjärtat släpper jag bara ut mina innersta känslor, jag brukar inte gå runt och säga sånt här men ni ville veta hur min dag egentligen varit !
Det började med att min mormor skällde på mig sen på väg till skolan blev jag nästan på körd av en bil och föraren kallade mig en dum potatis sen på kemin råkadr jag elda upp min lärares hår sen på lunchen ramlade en hink ner på mitt huvud så nu ligger jag på sjukhuset och istället för att sy ihop såret på huvudet amputerade de bort mitt ben